.berras blogg

kent är bra. På riktigt. riktigt, jävla, sktibra, som man inte trättnar på.
Jag har lyssnat alldele för lite på kent för att förstå det idag.
Jag stod ute och var allmänt sur och arg och bitchig och nedstämd och så hörde jag "Utan dina andetag"
Och allt stämde. Jag bara insåg att det var så.

Jag kan inte ens gå, utan din luft, i mina lugor.
Jag kan inte ens stå, utan att du ser på.


Och plötsligt var det okej att känna så, trots det gråa vädret och regnet som jag blev blöt av och min fredags-sunkiga knut på huvudet.
Allt var helt okej.

puss och gonnat moa <3