One day left...

Och inte ens det, för det är ju bara....well, inte ett dygn kvar. Igår natt fick jag panik över hela grejjen insåg att jag skulle vara borta tredubblet så längre som jag någonsin varit förut och att vad som helst ju kunde hända när jag var borta, huset kunde brinna ner, min katt kunde dö, serriösa översväningar som hotar vårt lilla hus om det ska börja regna massor nu....
Men, idag är hela den grejjen över, nu så känner jag bar aatt jag måste ta till vara på Dom Sista Timmarna, som om jag skulle åka med ett tefat upp i rymnden och inte komma hem igen ungefär, så överdriven är jag.

Men, jag har packat, om inte allt så i alla fall nästan, och jag chattade just med en annan lägerdeltagare, som inte verkade det minsta bekymmrad över att vi liksom ska vara på en jävla scoutö (inget emot scouter, dom är oftast väldigt söta, ni kan ju bara se på liz och moi så förstår ni) men ändå...och en vecka i tält, EN VECKA!
Jag har hittills aldrig lyckats sova en hel natt i ett tält, utan vaknar alltid ett flertal gånger över att jag
1: dragit upp dragkedjan till sovsäcken och fryser så jag skakar (tur min nya inte har dragkedja...)
2:rullat runt i hela tältet, väckt personer genom att ha knuffat bort dom från sin sovplatts och sedan lagt mej där istället.
3: helt enkelt trott att en stor björn ska komma och äta upp mej.

Men jag måste ändå erkänna, trotts min negativa ton, att jag längtar, längtar efter att få klara mej själv (eller nja...lisa är ju där, så det blir väl hon som står för klarningen) men som sagt, att vara utan föräldrar ett tag, att ha en jävla massa scoutpojkar att titta på, få massa nya kompisar som jag never ever skule ha träffat annars.


Och jussteja, vi ska ju konfimeras också, det är ju kankse också ett plus.

PUSS PUSS NU DRAR JAG CHIAO BYEBYE HASTALAVISTA plingplong

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback