.berras blogg

JAg saknar vårt konfaläger.
Det slår mig nu.
Jag tänker på det varje dag.
Och jag saknar det.
Jag saknar maten, människorna, vädret och pratet.
Jag saknar att hoppa i ett par shorts och en t-shirt och vara ready to go.
Jag saknar att få typ fem kramar varje dag och verkligen ha folk omkring sig.
Jag saknar våra kvällsammlingar och musiken och ljusen.
Och det värsta är, att jag vet att det aldrig kommer gå att få tillbaks.
Vi kan härma det, låtsas, men det blir aldrig samma.
Snyft.


 

Jag och skååånneee.