.berras blogg

Jag tycker så mycket om nätter. Det är så tyst och fint och jag kan vara för mig själv, hela huset sover utom jag. Det är på nätterna inspirationen flödar, då jag kan göra saker som mest koncentrerat. På dagen är det som att man bara går runt och gör det man ska, utan att riktigt tänka, men på natten lever man verkligen.
Det finaste jag vet är att sitta mitt i natten med en kopp te och en gitarr.

Synd bara att det verkligen inte funkar i detta förbannade samhälle. Detta förbannade samhälla tar för givet att man varje morgon vaknar klockan sju och varje kväll somnar i tid. Det funkar inte så. Det är något mysko med min dygnsrytm, den är liksom ingen rytm. I morse vaknade jag halv åtta, hyfsat utvilad efter nio timmars sömn. Men då blir det helt fel i kväll och jag kan inte somna. Jag måste alltså ha konstant sömnbrist för att kunna sova eller? Jag hörde något om att vissa har ett biologiskt längre dygn. Jag behöver alltså längre tid att bli utvilad och längre tid att bli trött. Det låter ganska rimligt på mig.

Jag blir så irri på samhällets normer ibland. Jag vill sova på dagen och vara vaken på natten. Basta