.berras blogg

Hej. Helgen har varit bra, även om mina paris-drömmar lever kvar och gror och gror.
Jag tror inte jag kan vänta tills jag blir nitton och gått ut gymnasiet och borde börja resa för att se världen.
Tänk om mina paris-drömmar är borta då. Och aldrig hann bli uppfyllda.
Sånt är så läskigt att tänka.

Idag lysssnar jag på Duffy, för jag gillar musik som faktiskt inte är för svår, och läser en fin dikt jag har hittat.
Ni får den, och döm den inte för hårt innan ni läst den några gånger, snälla. 

                                    
        Natthimmelen. 

  Ensam skrider jag fram på min bana. 
 Längre och längre sträcker sig vägen. 
Ack, uti fjärran döljes mitt mål!
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden. 
Snart blott de eviga stjärnorna jag ser. 
Men jag ej klagar flyende dagen.
Ej mig förfärar stundande natten. 
Ty av den kärlek, som går genom världen, 
föll och en strimma in i min själ. 

av Erik Gustav Geijer. 

Inte direkt av Helsströmsliknande poesi men vaker och pampig. Plus att den handlar om stjärnor på himlen och det är ett av mina favoritting. Och lördagskvällar då jag sakta vandrar hem över gärdet och ser hela universum där uppe och länner mig allt igenom lycklig. 

puss!