.berras blogg

var uppe hos världens bästa farmor och farfar förra helgen. Där gör man inte annat än att äta farmors fantastiska mat, ta långa promenader med farfar och höra om hur Stockholm var på 1940-talet och titta på svartvita fotografier i album med blekta sidor. Ibland är det bara det man längtar efter.

Puss

Låt mej berätta om bästa, bästa caféet. Morgon, middag, kväll- jag har varit där vid alla tider på dygnet!

Såhär ser det ut...

och har ni sett Amelie från Montmartre så vet ni ju vad jag pratar om!

Jag och Kim!

En sliten jag beställer världens mest efterlängtade Croque Madame...

Lisa åt Sallad Parisien, som nog kan vara det smartaste jag hört. CHIPS i salladen... galet gott.

Frukost har dom också! Kanske inte den mest originella... eller så var det för att jag åt det här då jag redan höll på att kräkas på baguetter, men gott var det, och sällskapet gjorde det hela så mycket smaskigare såklart.

På något sätt blev det så väldigt sex and the city likt så fort vi satt där, vilket såklart är de diskussioner som är roligast att ha!

Ja, mina första veckor av sommaren kändes faktiskt precis som en dröm.

Flera gången under Paris-resan nöp jag Lisa i armen bara för att make sure att vi inte hade hittat på alltihop.    Från att landa i ett tolvgradigt Paris, hamna hemma hos madame Siamer som vi sedan kom att bli lite smått rädda för. Till skolan där vi redan första timmen pratat med några av personerna som skulle komma att betyda mest för oss under resan.

Och sedan veckorna av 30gradig värme, dagar av skola som var bra mycket svårare än franskan hemma men också så mycket mer givande, och kvällar som aldrig tog slut. Sömnunderskott, baguetteöverskott och människor jag aldrig kommer glömma tror jag.

Picknickar hade vi så gott som varje dag. Varför gå på restaurang när man kan äta sin middag på en bro med utsikt över Seine?

Nu låter det säkert som om jag överdriver, kanske gör jag lite det också. Ni vet som det alltid blir när man minns tillbaka på något som är över. Ändå kan jag inte känna att jag ljuger, för varje kväll tänkte jag "livet blir inte mycket bättre än såhär".

Och tillbaks ska jag, snart, innan jag glömmer hur metron är uppbyggd eller var de bästa eftermiddags-slummer parkerna är.

Bisous

Hej gamla blogg. Vi är ju inte i Paris längre, så det är bara att återanpassa sig till det gamla livet och den gamla bloggen.

Jag börjar återhämta mig litegrann nu, drygt en vecka efter att jag lämnade mina drömmars stad.

Sitter hos mormor och morfar och har inte mycket bättre för mig än att sy av parisiska batiktyger och lyssna på radio. Det var där jag fann den här låten som mina öron uppskattade.

Ha en fin kväll