Idolsagan som nästan blev sann...
Idol forar människor, omformar dom, gör så att dom passar in i Idolramarna.
Dom tre budorden låter:
The Look, The song and The extravagansa.
För på något sätt så är det bara one way som det funkar, sjunger du fel sorts låt på audition så är det out med dig, är du lite för stor, lite för ful, säger lite för fel saker så blir det mash pankaka hem.
Fast dom är ju inte perfekta, dom som går vidare, men dom är på väg mot det, perfektionismen.
För idag, på finalen, såg man, hur alla dom gamla idolerna var i dom där ramarna, fortfarnade efter ett eller två år, och visst, dom har väl bildat egna karaktärer till en viss del, Sebastian med sin rockiga framtoning, Agnes med sin bubbelgumspop, Darin med sin vad-det-nu-är-som-får-tjejerna-att-skrika-sig-hesa och tillsist, Daniel, the failior, han-som-inte-lyckades, trots Idol, all pupblicitet, kontakter, möjligheter, så blev det...körpop.
Men kanske är det skönt, för jag orkar nästan inte bry mig om vem som viner idol this time, för vem av dom två det än blir, så kommer dom nästa år tillbaka precis som alla andra, ännu mera stylade, fixade och trixade med, The Idol Koncept.
(MOE)