Är detta vad vi lever för?
Jag har och fikade med flisofix (lisa som har den här bloggen altså) på eftermiddagen och vi började snacka om att konsumerande kan vara väldigt ångestframkallande.
Tills för typ i höstas hade jag aldrig sett det så, coh även om jag kanske inte lägger ner sådär jättemcyket pengar i månaden på kläder och assesoarer och liknande, ganska oviktiga saker så blir det ju ändå en del efter ett tag.
Men sedan när jag kom tillbaks från konfan i Augusti och skulle gå på stan med mamma, för att "ta igen" alla shopping, eller nåt sånt, så insåg jag, är detta vad allt går ut på?
Här har jag i en månad gått runt i praktiskt taget ett par shorts, ett par superslitna flip-flops och några random t-shirts, och inte har jag varit olyckligare för det?
Tvärtom skulle jag säga att ett stort plus ute på konfan (Vässarö, om nu nån har missat det) att man slapp bry sig, och eftersom det inte Gick att åka och shoppa varrenda helg så slutade man tänka i banor som "jag måste köpa..." och "fan jag skulle så gärna vilja ha..." allt sådant kändes oviktigt.
Men i alla fall, to the point, jag tycker faktiskt att det blir galnare och galnare, man köper en väska för 10 000 och tycker det är en livsinvestering, how about att typ spendera pengarna på en resa, eller om man tycker att man kan köpa en väska för 10 000 så kan man ju lika gärna skänka hälften, i sånna fall kan ju inte det spela så stor roll.
Det jag menar är att idagens överflöd, så har det blivit nån slags prestanda-grejj att ha snyggaste väskan eller skorna, men serriöst, orkar man lägga tid på det?
När jag tänker tillbaks på mitt liv vill jag i alla fall int tänka att jag ägnat min ungdom åt att leta efter jeansen som får min rumpa att se maximalt snygg ut.
och där med pasta.
puss moa
Tills för typ i höstas hade jag aldrig sett det så, coh även om jag kanske inte lägger ner sådär jättemcyket pengar i månaden på kläder och assesoarer och liknande, ganska oviktiga saker så blir det ju ändå en del efter ett tag.
Men sedan när jag kom tillbaks från konfan i Augusti och skulle gå på stan med mamma, för att "ta igen" alla shopping, eller nåt sånt, så insåg jag, är detta vad allt går ut på?
Här har jag i en månad gått runt i praktiskt taget ett par shorts, ett par superslitna flip-flops och några random t-shirts, och inte har jag varit olyckligare för det?
Tvärtom skulle jag säga att ett stort plus ute på konfan (Vässarö, om nu nån har missat det) att man slapp bry sig, och eftersom det inte Gick att åka och shoppa varrenda helg så slutade man tänka i banor som "jag måste köpa..." och "fan jag skulle så gärna vilja ha..." allt sådant kändes oviktigt.
Men i alla fall, to the point, jag tycker faktiskt att det blir galnare och galnare, man köper en väska för 10 000 och tycker det är en livsinvestering, how about att typ spendera pengarna på en resa, eller om man tycker att man kan köpa en väska för 10 000 så kan man ju lika gärna skänka hälften, i sånna fall kan ju inte det spela så stor roll.
Det jag menar är att idagens överflöd, så har det blivit nån slags prestanda-grejj att ha snyggaste väskan eller skorna, men serriöst, orkar man lägga tid på det?
När jag tänker tillbaks på mitt liv vill jag i alla fall int tänka att jag ägnat min ungdom åt att leta efter jeansen som får min rumpa att se maximalt snygg ut.
och där med pasta.
puss moa
Kommentarer
Trackback