.berras blogg

Jag slår på tv:n, zappar mellan kanalerna, stannar vid Star!

Där världens onödligaste program går, och plötsligt är det som att ha blivit flyttat tillbaka till nittiotalet.
Inte för att jag kommer ihåg något från den tiden, men det är väl ungefär så jag tänker mig det hela.
Fula, slitziga klänningar i babyblått, rosa och med kosntiga urringningar.
Det är miss USA som är på.
Det är långklännings-testet, då de tävlande går fram på scenen, en efter en, till en mycket dålig låt, går fram, ler mot juryn, vänder sig om, visar sina välsvarvade rumpor, stannar till lite, svänger runt igen, ler ännu strörre.
Ser lite blyga ut, försöker låtsas som om det är helt normalt att gå i en cirkel på en scen som något cirkusdjur.

Jag är väldigt glad att detta inte är så stort i Sverige som där borta, i vad som skulle vara världens främsta land, för jag skulle skämmas. Så grymt mycket. Skämmas för att brudarna där i har blivit lurade att detta är sättet att vinna respekt på. Skämmas för att hela feminismen verkar gå baklänges.
Skämmas för att i denna värld, som har kommigt så långt på andra områden, så existerar fortfarande skönhetstävlingar, där det gäller att ha störst leende, glansigaste hår och snyggaste dekolaget.
Suck.



//moe