Bracelicious
Jag var på "judgment" i dag på Eastman, för att bestämma om jag skulle få tandställning eller ej. Och visst kändes förvillande likt något slags dokusåpa, när jag låg där i tandläkarstolen och väntade på tandreglerarnas dom. "Ja då ska vi gå ut och överlägga och sedan kommer vi tillbaka och ger besked (läs: berättar vem som ska åka ut/berättar om du ska få ha en vampyrtand i resten av ditt liv)
Och det är väl ändå lite skönt det där, att de bestämmer åt en.
Men när de kommer tillbaka in i rummet, och säger att jag får tandställning om jag vill, då blir det jobbigt för beslutsångesten personifierad, det vill säga mig. Visst har jag tjatat om den där förbannade tandställningen i flera år, och inte vill jag ju gå runt med min malplacerade tand. Men inte vill jag heller ägna mina närmaste två år till att se förjävlig ut. Kanske är det värt det, med tanke på att jag sedan får ha spikraka tänder i resten av mitt liv, men ni fattar grejen. Det är ju nu jag ska leva.
Men nej. Allt annat än svaret Ja vore otroligt puckat. Så nu får ni väl vänja er vid att se mig som på bilden ovan, med colgate-leendet som sikte vid horistonten.
Dagens låt: Cross Oceans - First Aid Kit
Kommentarer
Trackback